Hade du fortfarande

varit vid liv
och läst dikten jag
precis skrev
hade du inte tvekat
att berätta hur
dålig den är.

Som vanligt hade

du haft rätt.

Låt mig få bli

ditt bokmärke.
Viska i mitt öra
lägg en lapp i min ficka
ring mig mitt i natten.
Berätta för mig
vilken sida du är på
och jag ska berätta för dig
vilken sida du ska läsa.

De passerade årens

tystnad följer
efter mig på natten.
Jag ligger vaken,
lyssnar
till min egen
andhämtning och
undrar hur jag ska
orka med ännu
en ouppfylld dröm.

 

Jag har ett litet

utrymme
på mitt kontorsrum,
precis bakom bokhyllan.
Om jag sätter mig på huk
där så ser ingen mig
från dörröppningen.
Där kan jag gömma mig
när jag inte vill
att någon ska få tag på mig,
när jag inte vill utföra
deras arbetsuppgifter.
När jag bara vill
vara för mig själv.
Kanske läsa en
bra bok,
kanske fundera
över livet.
Kanske bara peta
mig i örat utan
att någon ser på.

 

Solförmörkelse 2003

Du är ensam
under den stilla
morgontimman.
Du vet att
du kommer minnas
med du vet inte hur.
Du vet att du
vill berätta
med du tror inte
att du kan finna ord.
Du vet att även
om tusen andra
ser vad du ser
kan du inte dela det
med någon.
Du är ensam
under den stilla
morgontimman.
Du är lycklig.

Under den partiella solförmörkelsen i slutet av maj 2003 var det inte molnigt. Jag gick upp tidigt på morgonen - den var som störst någon gång runt fem - halv sex på morgonen har jag för mig - och avnjöt det spektakulära himmelska skådespelet - efteråt gjorde jag ett tappert försök att beskriva upplevelsen i den här lilla dikten.

Ett hörn i ett rum

Det finns ett hörn i ett rum
på en annan våning
där det står en flicka och väntar
på att någon ska säga till henne att det
är ok, att hon kan komma fram,
att de andra tänker lyssna på henne
istället för att skratta.

Vad jag vet har hon redan stått där
så länge någon kan minnas.

Eiffeltornet

En morgon när jag vaknade
hade Eiffeltornet försvunnit.
Kvar fanns bara en stor fläck
där det en gång stått.
En uteliggare
(som stank av billigt rödvin)
berättade för mig
hur han hade sett att det
traskade söderut mitt i natten.
Jaha, tänkte jag.
Hoppas det är lyckligare.


Nästa morgon var det tillbaka.
Och mycket riktigt,
det såg lyckligare ut.



Publicerat med anledning av att det i dag är 125 år sedan Eiffeltornet invigdes

Presidenten går upp
klockan fem på morgonen.
Förlåter inte någon,
äter en tallrik
cornflakes under
tystnad.
Lyssnar på inspelade
repriser av naturmorgon,
runkar och går sedan
och lägger sig igen.

Det lilla leendet

Den stora kramen
Den goda boken
Promenaden i duggregnet
Den där perfekta koppen kaffe
Ett sms från en vän som du inte pratat
med på länge
En pappa som sitter på en parkbänk
och äter glass med sin dotter.
 
Det behöver inte vara mer
komplicerat än så.

Det fete ungen

med en Angry bird-tröja

kastar stenar

på duvorna och måsarna

i parken.

Det känns som

en metafor
men jag vet inte
för vad.

 

Debuten hägrar

Trots att det här främst är en poesiblogg så får jag kungöra att jag under året kommer att debutera med en novellsamling som kommer att röra sig i den fantastiska traditionen. Magisk realism, skräck och science fiction. Litteratur som jag uppskattar lika mycket som jag uppskattar bra poesi och som nog har mer gemensamt med varandra än vad man ofta tror.

Det hela blev klar i dagarna, och jag har nog själv inte riktigt fattat det ännu.

http://undrentide.wordpress.com/2013/04/04/forfattarpresentation-patrik-centerwall/

Doften av nytvättat hår
på en blåsig busshållplats.
Någon får en kyss
men det är inte jag.

Länge leve Halland!

Den utmärkta poesitidskriften F.L.U.M. som ges ut av Poesi i Halland hade den goda smaken att publicera några av mina dikter i sitt senaste nummer. Ännu roligare var att dikterna uppmärksammades på Hallands-Postens kultursida!

Hopptornet var inte tio meter
snarare två.
Ändå var ingen besviken
när vi var tillbaka vid
barndomens badplats.
De andra hoppade
men jag gick ner
för den rostiga stegen
och fick ett sår på stortån.
Det blödde ännu
när jag tog på mig skorna.
Vi samlades vid bryggan
dinglade med benen.
Dagen började bli kväll.
Det var i slutet av augusti och
vi visste alla att vi hade
blivit äldre.

Min novell "Inbjudningskortet" kom på tredje pris i den fantastiska novelltävlingen 2012 - över hundra noveller hade skickats in. Så här skrev juryn i sitt utlåtande:

"Inbjudningskortet":
Niklas Krog: En suveränt skruvad historia som egentligen är väldigt enkel - en anställd har inte fått något inbjudningskort till den förestående företagsfesten. Kvinnan gör sina efterforskningar och i bisatser förstår läsaren att det inte är något vanligt företag. De anställda verkar inte ens vara människor, åtminstone inte alla av dem. Skönt underfundigt berättad, med galenskap som liksom puttrar under ytan. Allt skevar åt olika håll.
Pia Lindestrand: "The office" med zombies, en härlig "mashup" som effektivt framställer maktkampen på ett kontor där en del av medarbetarna råkar vara odöda. När Alice inte får något inbjudningskort till den exklusiva firmafesten bestämmer hon sigför att agera. Bakom en nedtonad yta döljs något fasansfullt.
Karolina Bjällerstedt Mickos: Även i en alternativ tillvaro, där odöd personal hör till vardagen på jobbet, är människans drivkrafter och svagheter ändå desamma. Spelet mellan chef och anställd, hierarkin och den kollegiala avundssjukan ges rakbladskanter av de övernaturliga inslagen. Att inte bli bjuden, inte få höra till, är ett hot mot jaget som huvudpersonen är beredd att gå mycket långt för att eliminera.


Novellen kan läsas här: http://www.freelists.org/post/skriva/Fantastiknovelltvlingens-3e-plats-Inbjudningskortet-av-Patrik-Centerwall

Märket efter din
kaffekopp syns ännu
som en mörk ring
på den vita bordskivan.
Tre fimpar ligger i askfatet
tillsammans med
ett öppnat paket socker.
Du tog bara en bit.
På bordet bredvid lutar sig
ett ungt par fram
och kysser varandra.
Pojken har en röd tröja.
Flickan en gul blus och
en färgglad skarf.

Mitt kaffe börjar kallna.

Barvinglande
efterfeststörstande
vi är på drift i natten.
Jag måste jag ska jag kanske
inte
borde stöta på dig
jag inte borde stöta på.
En efter en droppar de av
mot nattklubbar, bussar, vandrarhem.
Jag somnar på vagnen
eller tog vi en taxi?
I innerfickan på min kavaj -
en oläst dikt.

Här läser jag en dikt på öppen scen på Dubliners i Göteborg:

http://www.youtube.com/watch?v=1qU-NkSfJmw

Du hade satt upp dikten
ovanför din säng.
Jag berättade aldrig att det
var jag som hade lagt den
i din brevlåda en tidig morgon
när jag ville, men inte vågade, ringa på.
Jag berättade heller aldrig att
den egentligen inte handlade om dig.

Sandlådorna är
fortfarande öde.
Din garageplats
står tom.
Ingen svarar när
du ringer.
Det är i mitten
av mars,
räkningarna börjar
komma och du
har snart
helt nya saker
att oroa dig för.