torsdag 28 januari 2016


Hade du fortfarande
varit vid liv
och läst dikten jag
precis skrev
hade du inte tvekat
att berätta hur
dålig den är.

Som vanligt hade
du haft rätt.

Låt mig få bli
ditt bokmärke.
Viska i mitt öra
lägg en lapp i min ficka
ring mig mitt i natten.
Berätta för mig
vilken sida du är på
och jag ska berätta för dig
vilken sida du ska läsa.

De passerade årens
tystnad följer
efter mig på natten.
Jag ligger vaken,
lyssnar
till min egen
andhämtning och
undrar hur jag ska
orka med ännu
en ouppfylld dröm.

 

Jag har ett litet
utrymme
på mitt kontorsrum,
precis bakom bokhyllan.
Om jag sätter mig på huk
där så ser ingen mig
från dörröppningen.
Där kan jag gömma mig
när jag inte vill
att någon ska få tag på mig,
när jag inte vill utföra
deras arbetsuppgifter.
När jag bara vill
vara för mig själv.
Kanske läsa en
bra bok,
kanske fundera
över livet.
Kanske bara peta
mig i örat utan
att någon ser på.